evafagrell

Glädjerik vecka

Hej på er alla!

När jag åkte till Uppsala i måndags så kan jag ärligt säga, några större förhoppningar det hade jag inte. Min man fick nästan dra in mig på ortopediska mottagningen. Men tillslut efter den tredje etappen innan min tid, så gick jag in och registrerade mig. Jag satt mig efteråt i stolen i väntrummet med Lars bredvid mig och gick igenom alla scenarier jag kunde tänkas behöva gå igenom.

En sköterska hämtade in oss, ja Lars fick följa med in, ifall det skulle bli ett liknande som det i Falun. Sköterskan verkade måttligt intresserad, hon visade oss rummet och gick lika fort därifrån. Sedan var det bara att vänta på min läkare, hon kom väl snart.

Jag hade svårt att sitta still, då jag var helt säker på att detta skulle bli ett lika hemskt möte.

In kommer det en man som vi trodde var en sköterska först, men det visade sig att läkaren jag skulle träffa blivit sjuk, så han hade fått tagit över mitt fall. Jag som hade tänkt det tidigare, tänk om hon skulle vara sjuk denna dag. :)

Han frågade ut mig allt möjligt, han testade känsel lite överallt och ja vet allt vad han gjorde. Jag kommer ihåg han drog under min ena fot och den knappt reageradde, medan den andra hoppade rakt upp när han gjorde samma sak.

Och för första gången sedan mina bilder blivit till, så fick vi veta hur det verkligen såg ut där bak. Det var inte så jättebra. Han förklarade med ett lugn och intresse. Jag berättade om vad den förra läkaren sagt till mig, just pga övervikt. Han la ingen större notis om detta utan han berättade sin syn på detta och sedan var det över med den diskussionen. Han hade tydligen inget problem med detta.

Jag kan säga att när vi gick därifrån, så var det med lätta steg. Jag svävade fram. Jag tror att det mest var för att han trodde mig, han förstod att jag hade ont. Och jag kände för första gången att jag simulerar inte mina problem. 

Både jag och min man tackade denna läkare för hans vänliga, ödmjuka och humana sätt. Det är den första läkaren jag verkligen känner att jag inte vill tappa i min vårdcirkus. KAn tyvärr inte komma ihåg hans namn då det var utländskt och långt. Men han var en guldklimp bland alla andra. När jag gick från mottagningen, så rann mina tårar ned för kinden, pga att jag äntligen mött en riktigt bra läkare och alla spänning innan.

Så denna vecka var händelserik och glädjerik!

Kram på er där ute!        

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas